Forskningsresultat

Vilket land är mest segregerat? Ny mätmetod ger svar.

Segregationsmönstren i fem europeiska länder har kartlagts i ett samarbete mellan forskare i Sverige, Danmark, Norge, Nederländerna och Belgien. För att mäta segregationen används så kallade individualiserade grannskap. Det betyder att man analyserar andelen minoriteter bland de närmaste 200, 1600, 12800 eller 51200 grannarna. Skillnaderna mellan länderna är överlag små. En överraskning är att segregationen är minst i Danmark.

En av de viktigaste politiska utmaningarna idag är boendesegregationen och dess effekter på social integration. Men för att kunna studera segregationens orsaker och effekter behövs det metoder för att mäta segregationen på ett rättvisande sätt. Projektet ResSegr (Residential Segregation in Europe) som finansierats av JPI Urban Europe, syftar till att utveckla sådana metoder och inte minst till att få fram mått som gör det möjligt att jämföra segregationsmönster mellan städer och mellan länder.

Ett problem i tidigare studier är att man har varit beroende av administrativa indelningar för att mäta segregation. Detta trots att det funnits en medvetenhet om att resultaten då blir beroende på hur man valt att dra gränserna. ResSegr använder sig istället av koordinatsatta data, d v s data som hänför sig till enskilda 100- eller 250-metersrutor. Sådana data har under de senaste 10 åren blivit tillgängliga för forskare i ett växande antal länder och det har gjort det möjligt att skapa mått som är jämförbara mellan länder. För att åstadkomma jämförbarhet använder projektet en metod som kallas individualiserade grannskap. Det betyder att man för varje individ identifierar de närmaste 200, 1600, 12800, eller 51200 grannarna. Sedan kan man räkna ut t ex andelen utlandsfödda i dessa individualiserade grannskap. Segregationen kommer då att avspegla sig i att andelen utlandsfödda uppvisar stor eller liten variation mellan olika individualiserade grannskap, och tillgången till koordinatsatta data gör att mätningen kan göras på samma sätt i olika länder. Förutom jämförbarhet innebär den nya metoden också att man kan studera segregation på olika skal-nivåer. Mått som gäller för grannskap där man studerar de närmaste 200 grannarna visar hur den småskaliga segregationen ser ut. Tittar man istället på de 51200 närmaste grannarna får man fram den storskaliga segregationen.

Den nya metod vi använder ger en delvis ny bild av segregationen. Den visar tydligt att segregationen ser olika ut beroende på vilken skalnivå man analyserar. Vilket i sin tur betyder att det kan behövas olika typer av förklaringar beroende på skalnivå. Men möjligheten att ta fram mått som är helt jämförbara betyder också att det blir möjligt att testa hur väl olika segregationsteorier kan förklara de mönster vi ser. Vilken roll spelar bostadspolitiken? I vilken utsträckning avspeglar segregationen blandningen av upplåtelseformer och hustyper? Kan man se direkta effekter av försök att främja en bosättning av flyktingar utanför storstäderna? Kan även olikheter i välfärdssystem spela roll?

Tidskriften European of Journal of Population har nu publicerat fem artiklar av forskare i ResSegr-projektet i ett specialnummer. Artiklarna jämför segregationsnivåer i Sverige, Danmark, Nederländerna och Belgien med samma metod. Resultatet visar att genom att mäta segregation med hjälp av skalbara individualiserade grannskap kan vi effektivt hantera att segregation kan mätas på många geografiska nivåer, det är skillnader inom städer men också mellan regioner och länder.

Vi kan nu visa att andelen utomeuropeiska invandrare i de mest invandrartäta områdena i Danmark är mycket lägre än motsvarande områden i Sverige, Belgien och Nederländerna. Som ett exempel är 22% av närmaste 12 800 grannarna i Danmarks mest invandrartäta födda i utomeuropeiska länder, medan motsvarande siffra för övriga länder är 40% eller mer. Skillnaderna är dock mindre om man granskar grannskap med de närmaste 1600 grannarna. Då finns 31% utomeuropeiska invandrare i Danmark jämfört med cirka 42% till 53% i Sverige, Nederländerna och Belgien. För storskaliga invandrartäta stadsdelar är andelen av grannskapets befolkning som är utomeuropeiska invandrare likartade i Belgien, Nederländerna och Sverige. Därför drar vi slutsatsen att segregationsnivåerna i dessa länder är likartade vilket gör att de står inför liknande politiska utmaningar.

Vi har också granskat representation och med det menar vi storleken på den totala utomeuropeiska invandrade befolkningen i ett grannskap jämfört med samma befolknings representation i hela landet. På lägsta skalnivån, som motsvarar grannskap med 200 personer, är mönstret för över- och underrepresentation påfallande likartade i de fyra länderna. På större skalnivåer utmärker sig Belgien med relativt stark segregation. Mer än 55% av den belgiska befolkningen bor i storskaliga områden med relativt utpräglad segregation av utomeuropeiska invandrare. I övriga länder är motsvarande siffror mellan 30 och 40 procent av befolkningen.

Möjliga förklaringar till variationen i olika länder är skillnader i bostadspolitik och var flyktingar får bostad vid ankomst till landet. Vad gäller den utomeuropeiska migranter har har Sverige den största och Danmark den minsta andelen. Både i s k invandrartäta områden och i områden dominerade av infödda har svenska grannskap en högre koncentration jämfört med de danska grannskapen som har en lägre koncentration av utomeuropeiska invandrare än de andra länderna. Således finner vi att Danmark inte har en särskilt hög grad av segregation jämfört med de andra undersökta länderna, vilket är intressant med tanke på de sk ghettona och debatten om dessa i Danmark.

Studien om Sverige visar att särskilt utomeuropeiska invandrare är utsatta för hög segregering. Utomeuropeiska invandrare lever alltmer i grannskap som redan har höga koncentrationer av desamma. När segregation mäts som skillnaden i koncentration av migranter i grannskap ser vi att segregationen ökade under 1990-talet och 2000-talet. Om man använder segregationsindex, som används för att kvantifiera mönster, ändras bilden väsentligt. När segregation definieras som en ojämn rumslig fördelning av olika populationer har segregationen minskat sedan slutet av 1990-talet.

Länk till karta: Andel invandrare bland de 400 närmaste grannarna, Stockholm

I den nederländska undersökningen jämförs individualiserade grannskap med administrativt bestämda områden och forskarna finner att om man bara skulle undersöka segregationsnivåer för administrativa områden skulle risken för småskalig segregation underskattas medan risken för storskalig segregation skulle överskattas.

Segregationsnivåer och mönster varierar med migranters ursprung och geografisk skala; till exempel för människor med en bakgrund på Antillerna ser vi ett mönster av mikrosegregation, medan personer med surinamesisk bakgrund huvudsakligen är koncentrerade i ett område sydost om Amsterdam.

Länk till karta: Clustering av surinamesisk invandrare i Amsterdam

Samspelet mellan etnisk och socioekonomisk segregation är fokus för studien i Belgien. Genom att använda 2011 års folkräkningsdata studeras segregation med hjälp av skalbara individualiserade grannskap i Belgiens tre största städer: Bryssel, Antwerpen och Liège. Analysen visar på en stor rumslig isolering av fattiga minoritetsgrupper i de tre innerstäderna, d v s i områden med privata hyreshus som ofta är av låg kvalitet. Områden med höga andel av utomeuropeiska invandrare är också de där sysselsättning och högskoleutbildning är lägst, andelen av befolkningen med låg inkomst är högst och en relativt hög andel av individer är beroende av socialhjälp.

Länk till karta: Klustring av utomeuropeiska invandrare i Bryssel

Dessa artiklar har analyserat segregationsmönster över tid och i olika europeiska länder. Bostadssegregation kan leda till minskade kontaktmöjligheter mellan infödda och invandrare. Segregation kan också påverka möjligheter till integration på arbetsmarknaden och ha effekter på hälsa och välbefinnande.

Här har vi just publicerat interaktiva kartor för 5 olika segregationsindikatorer och 3 olika skalnivåer för Sverige, Norge och Danmark. Dessa kan användas av olika aktörer för att bedömna segregationsmönster på platser med olika politiska och ekonomiska system.

Goda nyheter:

I motsats till vad som brukar antas har inte fördelningen av utomeuropeiska migranter blivit mer ojämn, åtminstone inte i Sverige.
Utomeuropeiska migranter är en segregerad grupp men segregationsnivåerna är lägre än de man ser för t ex svarta i USA.
Politiska åtgärder som främjar etablering av flyktingmigranter på mindre orter kan bidra till minskad segregation. Tillgång till bostadsbidrag kan också vara en faktor som gör det möjligt för migranter att bosätta sig i mindre invandrartäta områden.

Utmaningar:

En stark tillväxt i antalet utomeuropeiska migranter har lett till det idag finns höga koncentrationer av utomeuropeiska migranteri de mest invandrartäta områdena i Sverige.
I Belgien är den storskaliga segregation av den utomeuropeiska invandrarpopulation betydligt högre än i Danmark, Nederländerna och Sverige.

En möjlig policyslutsats:

Projektets resultat strider inte mot tanken att politik som syftar till att stärka låginkomstgruppernas ställning på bostadsmarknaden kan bidra till minskad segregation.

Om oss:

ResSegr-projektet leds av Karen Haandrikman vid Stockholms universitet och finansieras av JPI Urban Europe. Kontaktperson: karen.haandrikman@humangeo.su.se.

I de fem länderna är följande institutioner inblandade: Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet, Institutionen för sociologi och samhällsgeografi vid Universitetet i Oslo, Danmarks Statistik, Interface Demography, Vrije Universiteit Brussel; och Netherlands Interdisciplinary Demographic Institute.

Artiklar i specialutgåvan av European Journal of Population:

- Andersson, Eva K., Torkild Hovde Lyngstad and Bart Sleutjes (2018), Comparing patterns of segregation in North-Western Europe: A multiscalar approach (editorial introduction to special issue). European Journal of Population 34: 151-168. https://doi.org/10.1007/s10680-018-9477-1. http://rdcu.be/Jz3U
- Andersson, Eva K., Bo Malmberg, Rafael Costa, Bart Sleutjes, Marcin Jan Stonawski and Helga A. G. de Valk (2018), A comparative study of segregation patterns in Belgium, Denmark, the Netherlands and Sweden: Neighbourhood concentration and representation of non-European migrants. European Journal of Population 34: 251-275. https://doi.org/10.1007/s10680-018-9481-5. http://rdcu.be/Jz2i
- Costa, Rafael and Helga A.G. de Valk (2018), Ethnic and socioeconomic segregation in Belgium: A multiscalar approach using individualised neighbourhoods. European Journal of Population 34: 225-250. https://doi.org/10.1007/s10680-018-9480-6.
- Malmberg, Bo, Eva K. Andersson, Michael M. Nielsen and Karen Haandrikman (2018), Residential segregation of European and non-European migrants in Sweden: 1990-2012. European Journal of Population 34: 169-193. https://doi.org/10.1007/s10680-018-9478-0. http://rdcu.be/Jz3R
- Rogne, Adrian F., Eva K. Andersson, Bo Malmberg and Torkild H. Lyngstad (2020). Neighbourhood concentration and representation of non-European migrants. New results from Norway. European Journal of Population 36: 71-83. https://doi.org/210680-019-09522-3
- Sleutjes, Bart, Helga A.G. de Valk and Jeroen Ooijevaar (2018), The measurement of ethnic segregation in the Netherlands: Differences between administrative and individualized neighbourhoods. European Journal of Population . https://doi.org/10.1007/s10680-018-9470-z.

Beskrivning av de data och metoder som används i projektet:

Nielsen, Michael Meinild, Karen Haandrikman, Henning Christiansen, Rafael Costa, Bart Sleutjes, Adrian F. Rogne, and Marcin Stonawski (2017), Residential Segregation in 5 European Countries. Technical Report. ResSegr Working Paper 2017:2. Stockholm University. Download.